Nyheter

Märket? Nja…

Dagens lönebildningsmodell 

På svensk arbetsmarknad bestäms löneökningstakten av fack och arbetsgivare inom industrin. Man brukar säga att industrin sätter märket. Denna modell har sin grund i industriavtalet som undertecknades 1997 och som sedan avtalsrörelsen 1998 styrt alla centralt avtalade löneökningarna i Sverige. Ramverket är utformat så att industrin ser till den internationella konkurrenskraften och därmed exportindustrins förutsättningar att höja lönerna. Denna löneökningstakt ska sedan följas av yrken utanför industrin, det vill säga av brevbärare, byggnadsarbetare, restaurangbiträden, undersköterskor och butiksanställda. Industrins märke sätts i regel i procent, vilket innebär att löneökningstakten procentuellt ska vara lika stor oavsett vilken lön du har i utgångs­läget. Detta skapar problem eftersom procent blir mycket mer värt i kronor ju högre lön du har. Det leder till att högavlönade får mer lön i kronor än vad lågavlönade får. Något som riskerar spä på redan stora inkomstklyftor i samhället.

När märket sätts i procent och i huvudsak tar hänsyn till industrins villkor blir det svårt att förändra de relativa inkomstskillnader som finns mellan olika yrkesgrupper i dag. Inkomstskillnaderna riskerar rent av att växa. 6F har tillsammans med övriga förbund inom LO tagit fram ett antal långsiktiga mål för lönebildningen. Två av dessa mål är följande: 

  • l Halvera löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom arbetaryrken till år 2028 l 
  • Minska löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän 

Hur har det då gått med dessa två viktiga mål sedan industriavtalet skapades? Vi börjar med att titta på det första målet. Att kvinnor i genomsnitt har lägre lön än män beror i huvudsak på att Sverige har en starkt könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnodominerade yrken värderas lägre än mansdominerade och därför skiljer sig lönerna mellan könen åt. Detta är orimligt. Vad som framkommer är att ju högre andel kvinnor det finns inom ett yrke desto lägre är genomsnittslönen. Vad säger statistiken om löneskillnaderna mellan kvinnor och män? Hur har löneutvecklingen sett ut? Inom gruppen arbetare har det inte skett någon utjämning överhuvudtaget sedan år 2009. Det andra målet, att utjämna löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän. Hur har det gått med detta? Lönestatistiken talar sitt tydliga språk. År 1994 hade en genomsnittlig tjänsteman 4500 kronor mer i månadslön än en arbetare. Denna löneskillnad har växt och år 2017 tjänade tjänstemannen cirka 13000 kronor mer än arbetaren per månad. Det skiljer alltså över 150000 kronor per år i lön.

Orimligt säger vi!

Det kan alltså konstateras att industriavtalet inte lyckats med att jämna ut löneklyftorna mellan kvinnor och män. Dessutom har tjänstemännen, under samma period, dragit ifrån gruppen arbetare. Något som inneburit att högavlönade dragit ifrån lågavlönade. Industrinormeringen medför att märket sätts lägre än vad det annars skulle göra om bredare hänsyn togs till hela Sveriges ekonomi. Detta just eftersom hänsynstagande tas till internationell konkurrenskraft, något som tenderar hålla nere lönerna. Faktum är att märket sedan 1997 konsekvent satts under det egentliga löneutrymmet (inflation+ produktivitet) i Sverige. Och i 6F:s rapporter framgår att när märket sätts lågt lämnas en del av löneutrymmet i företagen kvar till de som står starka på arbetsmarknaden. Oftast tillfaller detta överblivna löneutrymme tjänstemännen som individuellt har stark förhandlingsstyrka eftersom de lättare kan byta jobb än arbetare. För att råda bot på problemen med den svenska lönebildning krävs kraftfulla låglönesatsningar som i huvudsak tillfaller kvinnodominerade yrkesgrupper. Det krävs också att märket sätts på en nivå som tar bred hänsyn till förutsättningarna på hela svenska arbetsmarknaden. För att nå dit krävs att fack och arbetsgivare utanför industrin också har inflytande över löneökningstakten och därmed märket. Detta kommer sannolikt leda till att märket sätts på en nivå som bättre stämmer överens med det faktiska löneutrymmet som finns i svensk ekonomi.